GÅ TILL SVARET »
Expressen saknar respekt för de avlidna
Expressen visar en förvånande respekt för de flickor från Veinge som troligen mördats, genom att i en digital minneforum jaga intervjuer med de avlidnas tonåringa kamrater. Frågan är man anser detta vara accetabla tillvägagångssätt för att hitta information till artiklar.
av Jakob E, 21 jan 2004
Följande text är tagen från www.lunarstorm.se, och är skriven mot bakgrund av mordet på de två 18-åriga flickorna från Veinge:
***************
Digitala minneslundar
Sjukdomar, olyckor, självmord och brott gör att nio ungdomar lämnar jordelivet — varje vecka. Förutom att någons framtid går förlorad så efterlämnas anhöriga och vänner, bärandes sorg och förtvivlan. Hur bearbetar då de efterlevande sorgen efter att förlorat någon? När det sparas in på kuratorer och skolsköterskor, samtidigt som de traditionella vuxenkontakterna minskar, söker sig unga andra vägar. Vännerna blir en ännu viktigare samtalspartner och det finns också många vuxna som ger stöd — fast på LunarStorm.
För att visa sin saknad gick man tidigare till graven, lade en blomma och sade några ord. Det gör man fortfarande, men under de senaste åren har ett annat fenomen dykt upp. Varje dag besöker tusentals ungdomar, och även föräldrar, sina bortgångna familjemedlemmars och vänners krypin för att skriva några ord. Avlidna LunarStorm-medlemmars krypin blir digitala minneslundar där anhöriga och vänner skickar kondoleanser. Många fortsätter att besöka sina saknades minneslundar, för att kontinuerligt skriva av sig och berätta något smått och gott om vad som har hänt under den senaste tiden. Du som är medlem har kanske sett duvan och kransen som pryder bortgångna lunares krypin.
De två 18-åriga kvinnornas krypin blev snabbt digitala minneslundar där skolkamrater och anhöriga samlades för att skriva några vackra ord och visa sin saknad. Men vuxenvärlden visade ganska omgående hur dåligt insatt den är i ungdomars verklighet, då en Expressen-reporter skrev ett inlägg i en av de avlidnas gästböcker. Han sökte intervjuoffer bland de ungdomar som kände de två 18-åriga kvinnorna, men fick starka reaktioner av avsky tillbaks.
På grund av händelsen och för att förhindra fler smaklösa kontakter med sörjande anhöriga och vänner, var vi tvungna att tillfälligt stänga ned de båda kvinnornas minneslundar.
De två 18-åringarna från Veinge fick inte ha sina minneslundar i fred, [...]
*****************
Jag har nu ett par frågor, som jag utgår från kan besvaras av dels Expressens, nyhetschef, dess ansvarige utgivare samt de reporter som enligt uppgift är ansvarig för inläggen i gästboken på nätet. Mira Micic. Är det inte Mira Micic som är skyldig utgår jag från att den journalist som faktiskt är ansvarig har kurage att besvara frågorna.
* Anser Expressens ledning att detta är ett acceptabelt sätt att leta källor till en artikel?
* Anser den aktuella reportern att tillvägagångssättet är acceptabelt?
* Som det uttrycks på Lunarstorm ser vänner till avlidna ungdomar, måhända något hårddraget, denna typ av "minneskrypin" som en virtuell kyrkogård och minensplats. Skulle Expressen och den aktuella reportern besökt en kyrkogård eller ett bårhus/sjukhus, för att där söka anhöriga för en kommentar/intervju?
* Kan man begära att anhöriga till två personer, som visserligen utsatts för ett fruktansvärt brott, men som inte på något sätt är offentliga
personer, skall uttala sig efter en händelse som detta?
* Är det faktum att förfrågan skedde i ett elektroniskt forum en "förmildrande omständighet", i så fall varför? Skall en minnesplats av denna typ ses som midnre privat än t.ex. en offentlig kyrkogård? Gör anhöriga verkligen ett val att vara offentliga när de skapar en sådan minnesplats?
* Är det faktum att det "bara rör sig om en förfrågan" ett acceptabel beteende, bara för att den som frågan ställs til kan undvika att svara? Skulle det därmed vara OK att ställa samma fråga vid en begravning, på en kyrkogård eller dylikt?
* Berättigar ett "allmänintresse", vilket som vanligt inte finns förrrän det skapas av kvällstidningarna, till denna typ av övertramp av vanligt sunt förnuft och medkänsla? Helgar målet medlen?
* Hur långt skulle ni kunna sträcka er i jakten på en intervju? Fejka en identitet på Lunarstorm, för att under delvis falska uppgifter ta kontakt med anhöriga? Uppgifter finns ju redan om att sskett.
* Sover den aktuella journalisten, liksom Expressen ledning, gott om nätterna, med ett gott samvete för hur ni behandlar anhöriga till avlidna?
* Finns det en stolthet hos Expressen över denna typ av journalistik?
Emotser svar snarast på samtliga dess frågor från alla som erhåller detta mail.
MVH
Jakob
|
Expressen svarar
21 jan 11:47
Den som vill läsa Expressens kommentar om kritiken mot Lunarstorm-inlägget kan göra det på tidningen Journalistens sajt: http://www.journalisten.nu
Den tjänstgörande redaktionschefen Anna-Clara Welander svarar där, i korthet återgivet här, att Expressens medarbetare skrev Lunarstorm-inlägget i en gästbok och att det i samband med större nyhetshändelser är normalt att försöka få kontakt med personer som kan ha information att lämna. Samt att Expressen, självklart, beklagar om någon har tagit illa vid sig av detta.
Jag vill tillägga att den reporter som namnges i "Jakob E":s kritik inte ens jobbade vid den tidpunkt då Lunarstorm-inlägget gjordes – sannolikt har "Jakob E" fått sin information från sajten Flashback, där felaktigheter om kvällstidningar också ofta framförs. I övrigt vill jag tillbakavisa att Expressen skulle "fejka identiteter" på Lunarstorm, eller i andra sammanhang, och Expressen-medarbetare skulle utge sig för att vara "andra sörjande" och "sedan försökt plocka information från vännerna". Det senare antyds bara av "jakob", men jag vill ändå bestämt dementera sådana rykten.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det är ett tråkigt, tungt men ibland nödvändigt inslag i nyhetsarbetet att ibland kontakta anhöriga och vänner till olycks- och brottsoffer. Men också att svenska journalister är ytterst restriktiva med att besöka exempelvis sjukhus. Ibland sker det, kända exempel är förstås intervjuerna med anhöriga efter Backabranden i Göteborg och bevakningen av Karolinska sjukhuset efter attacken på Anna Lindh. Att söka upp oroade och sörjande anhöriga är något som ibland fordras om nyhetsrapporteringen ska bli allsidig; många gånger vill familj och vänner berätta om sina nära eller kanske rikta beröm eller kritik mot de förhållanden som orsakat tragedin. Men de som önskar lämnas i fred ska naturligtvis respekteras. Av detta skäl försöker nog många journalister helst förmedla förfrågningar till anhöriga via vänner och präster, och om detta kan göras i skrift – också på gästböcker på Internet – så tycker jag att det är ett värdigt sätt att framföra ett önskemål om intervju. Jag har full förståelse för att det finns läsare, tittare och lyssnare som anser att journalister inte ens ska försöka kontakta exempelvis anhöriga, men om nyhetsarbetet bedrevs så skulle dessvärre många vittnesmål och berikande berättelser som förklarar och kommenterar uppmärksammade händelser inte kunna spridas.
Thomas Mattsson,
redaktionschef Expressen
|
|
| Titel:
Expressen saknar respekt för de avlidna |
| Publicerad: 21 jan 2004 00:24 |
Kritiken riktar sig mot följande artikel/program:
|
|
|